Nu har det varit lite tyst härinne, men igår drog jag fram färgerna fast jag egentligen inte hade tid. Här ser ni resultatet och mitt bidrag till veckans torsdagstema som Sofie bestämt. Var verkligen skönt att lägga allt annat åt sidan och bara måla fast jag egentligen inte hade tid, känns lite härligt rebelliskt ;) Hoppas ni gillar't!

 

Här ser ni de andra bidragen!

 

Kikade på Solsidan igår, och åh jag tycker inte alls att det är lika roligt längre., De första två säsongerna var ju underbara! Men Mia Skäringer gör det värt att titta på ändå tycker jag, hon är verligen fantastisk!

 

Den här bilden har jag publicerat tidigare. Men i somras visade jag några bilder jag målat för en person som var omkring 70+. Hon var väldigt konstintresserad och ville se lite av mina målningar. Så kom vi fram till den här bilden och hon utbrister förtjust "Ja men åhh, den här är verkligen på pricken! Det ser jag direkt vem det är!" Jag blir såklart glad för komplimangen och känner mig nöjd tills hon utbrister "Olof Palme!"

 

 

(Tidsinställt inlägg, börjar bli seriös bloggare nu ;)

Jag tar min sjuksköterskeexamen i januari nästa år (om allt går som det ska bör tilläggas). Detta faktum har gett mig mycket ångest och tvek på min egen kapacitet.. Visst, jag har läst tre år men vad har jag verkligen lärt mig? Det känns mest som vi har fått läsa vårdvetenskaplig teori och flum med olika definitioner av vårdande och människan.

 

Jag har arbetat litegrann, dels under mina praktikperioder som sjuksköterskestudent men också som sommarvikarie (undersköterska) de senaste två åren. Det har inte varit några problem, men jag har ändå tvivlat på min förmåga och haft svårt att ta till mig det jag fått höra från kollegor och patienter som tyckt att jag vart duktig.

 

Idag hände något. Jag satt på bussen hem efter en körlektion (där min körlärare sa till mig att jag måste stressa ner litegrann, haha han skulle bara veta vad min puls var uppe i några minuter senare). Det kommer på en gammal man som sätter sig på sin rollator vid platsen för barnvagnar och en yngre kille står vid automaten för att betala för sin resa. Plöstligt svänger bussen i ganska hög hastighet vilket leder till att rollatorn (vars bromsar inte fungerade så bra märkte jag sen) vrider runt och mannen faller handlöst och dånar ner i golvet. Som tur är tas fallet delvis emot av killen som ska stämpla, så han slår inte i huvudet i någon av stängerna.

 

Då är det som något tar över mig och jag handlar på automatik. Jag kastar min mobil och väska åt sidan och springer fram. Den chockade killen böjer sig ner och tar tag under armen på mannen och börjar försöka lyfta honom. Jag hör mig själv utbrista "Nej!! Vänta!!". Problem nr 1: Bussen rullar fortfarande, nr 2: Ett lyft i ena armen på en gammal man kan gå illa dels för mannen själv men också killens rygg, nr 3: Vi vet ännu inte hur illa eller om mannen är skadad.

 

Bussen stannar och jag pratar med mannen och det verkar som det gått ganska bra men han är väldigt chockad. En Västtrafikanställd som också åkte med bussen hjälper mig att försiktigt få upp mannen och vi hjälper honom till plats. Jag samlar ihop mannens påse och ger den till honom och sätter mig sedan vid honom och pratar för att se att allt fortfarande är ok. Då kommer västtrafik-mannen fram och vänd till mig säger han "Kan inte du fråga honom om han vill fylla i en skadeanmälan?" Jag tittar tillbaka på honom och frågar varför han inte frågar mannen själv, som sitter precis bredvid mig (avskyr när man pratar över huvudet på folk, och han var klar och adekvat). Han ställer då frågan och mannen svarar.. Behöver inte dra hela historien, men det gick bra i alla fall!